The Project Gutenberg eBook of Sparlakansläxor This ebook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this ebook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. Title: Sparlakansläxor Author: Gustav von Moser Translator: Knut Almlöf Release date: January 29, 2023 [eBook #69905] Language: Swedish Original publication: Sweden: Albert Bonniers Förlag Credits: Charlene Taylor, ronnie sahlberg and the Online Distributed Proofreading Team at https://www.pgdp.net (This book was produced from scanned images of public domain material from the Google Books project.) *** START OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK SPARLAKANSLÄXOR *** SPARLAKANSLÄXOR LUSTSPEL I EN AKT ÖFVERSÄTTNING FJÄRDE UPPLAGAN [Illustration] STOCKHOLM ALBERT BONNIERS FÖRLAG PERSONERNA: AUGUST BERNDT, ung köpman. HILDA, hans hustru. RUDOLF MÖRK, kapitalist. DOROTHEA, hans hustru. HILLER, köpman. AMELIE, hans hustru. EN KYPARE. EN BÄRARE. Händelsen tilldrager sig vid en järnvägsstation. STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1910 _Väntsalen vid en järnvägsstation. I midten af fonden en större ingångsdörr. Sidodörrar till höger och vänster. Den till höger för till damernas rum. Till höger ned på scenen ett bord med stolar. Ringklocka på bordet. Till vänster bord, soffa och stolar. Till höger uppåt fonden likaledes. I midten ett stort, rundt bord med stolar. En tidning på bordet._ Första scenen. AUGUST. BERNDT. HILDA. BÄRAREN. _De båda första, i moderna resdräkter, komma in från fonden, med mindre reseffekter i händerna, efter dem synes bäraren med en nattsäck._ AUGUST. Nå, gud vare lof, att man kommit ifrån den välsignade postdiligensen! Inte sant, min ängel? _Lägger ifrån sig sina reseffekter._ HILDA. Ja, jag känner mig verkligen litet trött. AUGUST _till bäraren_. Hur lång tid ha vi på oss innan tåget kommer? BÄRAREN. En timme, min herre! Seså ... här har jag ställt nattsäcken ... kofferten behåller jag därute till dess tåget kommer. AUGUST. Tack, min vän! ... Se här — _ger honom pengar_ — köp två andra klassen åt oss ... — _går med bäraren uppåt fonden_ — och behåll det här för besväret. HILDA _har gått ned till bordet åt höger; lägger sina reseffekter ifrån sig._ Ingenting är förändradt här! Ack, hvad den här salen lifligt påminner mig om vår resa efter bröllopet. Ett helt år har förflutit sedan dess ... ja, i sanning ett helt år! ... BÄRAREN. Tack så mycket, min herre! _Går._ HILDA. Jag undrar om August skulle tänka på att vi i dag för ett år sedan också voro här ... för att anträda den gemensamma färden genom lifvet. _Sätter sig._ AUGUST _går fram till Hilda_. Ja, det var rätt, min gumma lilla ... Hvila dig medan du kan. Kanske jag får bjuda dig någon förfriskning ... Vi ha en hel timme på oss. HILDA. Tack, gode August ... du är alltid omtänksam och uppmärksam. _Räcker honom handen._ AUGUST. A, så du säger ... det är mitt största nöje ... Nej, se där, minsann tror jag det är tidningen för i dag! _Tager tidningen._ Ja, mycket riktigt ... Torsdag ... HILDA. Tänker du läsa nu? AUGUST. Jag ska bara kasta en blick — på kursnoteringarna. _Läser tidningen vid bordet i midten._ HILDA _afsides_. Att de männerna jämt skola ha sina affärer i hufvudet ... oss glömma de som om vi aldrig funnes till. AUGUST _läser_. Nu ha italienarna åter stigit ... det är då högst märkvärdigt. HILDA _halft för sig_. Det kan jag inte alls finna. AUGUST. Amerikanarna ... de äro då som fastnaglade ... ha inte rört sig ur fläcken på tre veckor. HILDA _som förut_. Ja, det kan också vara detsamma! I dag för ett år sedan tänkte han inte på amerikanare och italienare. AUGUST _läsande_. Hvad sa’ du? HILDA. Jag ... jag tänkte på hur kursen stod för ett år sedan. AUGUST. Den amerikanska? HILDA. Påminner du dig inte alls ... precis för ett år sedan ... AUGUST. Precis för ett år sedan ... hur kommer du att tänka på det? Men vänta litet ... — _eftersinnande_ — juli ... förlidet år ... juli ... HILDA _för sig_. Nå ... nu måste väl hans tankar falla på vårt bröllop. AUGUST. Juli ... juli ... ja, mycket rätt ... då köpte jag ett större parti amerikanare; och ultimo augusti påminner jag mig bestämdt ... HILDA _afbryter honom_. Nej, inte augusti: jag menar juli ... låt oss stanna vid juli ... förlidet år. AUGUST. Det var fasligt hvad juli spökar mycket i ditt hufvud! ... Vårt bröllop stod i juli i fjor, men annars kan jag inte minnas något särdeles märkvärdigt. _Tager ånyo tidningen._ Låt mig se, hvar var det jag var nu ... jo, Rumänien ... HILDA _för sig_. Nej, en sådan man! _Högt._ Men, August ... så hör då ... AUGUST _fördjupad i läsningen. Man hör utanför ånghvisslan från lokomotivet._ Hm ... ja, jag hör ... kära barn ... HILDA. Men säg, August ... påminner du dig inte att för ett år sedan, det just var här som du sade: »Hilda, genom dig har jag funnit himlen på jorden ... jag kan inte tänka mig en högre sällhet! Världen är en jättemussla, som gömmer _en enda_ pärla, och det är du» ... Jag tror du hör inte alls på mig! AUGUST. Jo jo ... pärla, sa’ du pärla! Jo, hvad jag hör! _Läser vidare för sig själf._ HILDA. Ack, hvad vi stackars hustrur ä’ för olyckliga varelser ... Jo, så förändras männerna, och ändå har knappast ett år förflutit ... hur skall det då blifva längre fram. _Håller näsduken för ögonen och gråter._ AUGUST. Hvad nu då ... jag tror minsann du gråter! HILDA _gråtande_. Här har jag talat timtals till dig och du hör icke ens på mig. AUGUST _lägger bort tidningen_. Timtals! ... Söta barn ... vi ha ju knappast varit här i fem minuter ... men se så, var snäll nu ... Jag hör ju på dig ... Hur var det du menade? HILDA. Jag talade om att det på dagen är ett år sedan vi voro just här ... Vi skulle då börja vår utflykt ... vi satte oss här och ... AUGUST. Och åto frukost! Mycket rätt ... det var här jag fick en delikat kotlett med champinjonsås ... Ja, minsann ... nu kommer jag mycket väl ihåg det. _Stiger upp och ringer._ HILDA _upprörd_. Nej, det är för starkt. AUGUST _till den inträdande kyparen_. Kypare, en kotlett med champinjoner. KYPAREN. Strax, herre! _Går._ HILDA. I dag öfverträffar du dig själf i hänsynslöshet. AUGUST _förvånad_. Hänsynslös, jag? HILDA. Ja visst ... jag vill inte tala om att jag alldeles förgäfves gör mig den största möda att återkalla i ditt minne de stunder som du en gång förklarade för de skönaste i ditt lif ... men att en kotlett skall vara det enda du minnes från den tiden ... det är för mycket. AUGUST. Men lilla Hilda, jag ... HILDA. Det är inte värdt att du söker urskulda dig ... jag känner dig nu tillräckligt ... och jag vet nu att jag blifvit offer för en barbar ... en tyrann. _Gråter._ AUGUST _afsides_. Hvad vill det här säga? _Högt._ Men, mitt lilla barn ... var då förnuftig, gråt inte. Inte hade jag den ringaste aning om att du var så lättretlig! HILDA. Åja, det är dårskap utaf mig att gråta, och jag _vill_ inte gråta ... jag är nu bara förvissad om att jag är den olyckligaste hustru under solen. Det är inte heller gärna möjligt att du gift dig med mig utaf kärlek, annars hade du väl inte så totalt glömt bort allting. Förmodligen ha andra flickor varit klokare än jag, och sedan du samlat en hel hop korgar, så slog du ned som en hök på mig, stackars dufva. AUGUST _ironiskt_. Ljufva dufva! HILDA. Ja, det förstås, vi fruar ska alltid tiga, om ni också säger oss aldrig så hårda ord. AUGUST. Men jag har ju inte sagt ett ord. HILDA. Och om vi en enda gång öppna mun till vårt försvar, så heter det genast att vi äro elaka. AUGUST. Seså, nu är jag midt uppe i en sparlakansläxa ... och det helt oförskylldt. HILDA _retad_. Sparlakansläxor? Du vet hvad jag hatar det ordet ... jag håller inga sparlakansläxor. Men du har ett sätt att göra mig nervös, att vrida bort hvarje ord jag säger, så att om jag gör den oskyldigaste anmärkning, så förvandlar du den genast till en förebråelse. Om du ändå hade ett vänligt ord för mig, om du bara i lugn ville förklara dig. AUGUST _afsides_. Det ska jag nog akta mig för. HILDA. Men i stället står du där med ögonen mot himlen alldeles som en martyr. Jag är naturligtvis ett odjur som bara pinar dig! Ack, ni kan utan medlidande se oss lida! Om vårt hjärta brister, hvad gör det, bara ni har en kotlett. Jo, sådan är männernas egoism. AUGUST _i komisk förtviflan_. Ha vi kommit dit nu igen. HILDA. Men länge kan inte min svaga natur hålla ut på det här viset, jag känner hur det tär på min lifstråd. AUGUST _afsides_. Jaså ... nå, nu får vi snart höra talas om begrafningen. HILDA. Dessa uppträden måste slutligen framkalla ett hjärtslag. Länge kan det inte dröja, det känner jag! Ack, att jag vore begrafven sex fot djupt under jorden! AUGUST _nästan samtidigt, med ironi_. Mycket rätt ... sex fot djupt under jorden! HILDA _gråtande_. Mina arma föräldrar! AUGUST. Jaså, äro vi redan där! ... Nej, de här scenerna äro för ohyggliga! _Man hör lokomotivpipan._ Seså, där kommer folk ... Hilda ... Hilda, sluta då upp att gråta. HILDA _gråtande_. Nej! AUGUST. Jag ber dig! Hvad ska främmande människor tänka om oss. HILDA. Hvad de vill! Mina tårar låter jag inte beröfva mig. AUGUST. Jag ber dig, Hilda ... tag ditt förnuft till fånga! _Han ställer sig så att han skyler sin hustru för de inträdande._ Vi göra oss ju löjliga. Andra scenen. DE FÖRRA. MÖRK. DOROTHEA. BÄRAREN. KYPAREN. MÖRK _i reskostym, ljus dammkappa, ljus resmössa, bärande reseffekter_. Ja, kära vän, märket på sakerna har jag tappat, eller, rättare sagdt, min hustru. Ni får se till att jag kan få ut de bägge koffertarna, som jag visade er, vi ska byta tåg här. BÄRAREN. Åja, jag tänker att inspektorn nog tillåter det. MÖRK. Ni ska få hederliga drickspengar. BÄRAREN. Jag ska göra hvad jag kan, herre! _Går._ KYPAREN _till August_. Kotletten är serverad. _Går._ AUGUST. Tack! ... Kom nu, min lilla gumma ... Var förnuftig! HILDA. Jag är alltid förnuftig! AUGUST _leder sin hustru till dörren åt vänster_. Ja visst, ja visst! _Hälsar på Mörk._ Ah, god morgon, herr Mörk! _Går ut med Hilda till vänster._ MÖRK _hälsande_. Morjens, morjens, herr Berndt! Tredje scenen. MÖRK. DOROTHEA. DOROTHEA _vid bordet nere på scenen till vänster, letar i sina fickor_. Jag kan då rakt inte begripa hvar jag lade märket på sakerna. MÖRK. Ja, du kunde ha låtit mig få behålla det. DOROTHEA. Men så var det också en så ynklig liten papperslapp. MÖRK. Ja, det förstås. De kan då inte gärna göra märkena så stora som era koffertar, och jag tror ni skulle tappa dem ändå. DOROTHEA. Jaså, liksom jag skulle slarfva bort allting! Det är verkligen första gången det händer mig, och du har säkert under din lefnad tappat bort mycket mer. MÖRK. Nå, nå, nå, förifra dig bara inte ... jag säger ju helt lugn, att det var mitt fel, därför att jag gaf dig märket. Du är alldeles oskyldig, helt och hållet utan fel! Mer kan du väl inte begära af mig! DOROTHEA. Åja, jag förstår nog hvad du menar. Jag gör naturligtvis inte annat än ställer till oreda, det är det enda jag begriper. Men jag undrar just, om inte jag funnes till, hur långt du skulle ha kommit, du med din smak för ordning? Men det är gifvet, för allt hvad jag styr och ställer, har du inte ett ord för mig, men kommer det bara an på att häckla på mig, då har du ett sådant godt förråd på ord, som om _du_ tänkte ge ut ett lexikon! MÖRK. Nå, gör mig nu den enda tjänsten och gif mig rätt en gång. DOROTHEA _bestämdt_. Nej! MÖRK. Det är härligt! Hon tappar bort märket, jag får betala kalaset ... jag säger att det är mitt fel, att hon tappade bort det, och ändå är hon inte nöjd. O, kvinnor, kvinnor! ... Sköna tanke! DOROTHEA. Ja, nu ställer du dig så där oskyldig igen. Du är verkligen den olyckligaste människa under solen, en korsdragare ... ja ... ja! ... Vänd ut och in på ögonen nu. Du är en alldeles utmärkt människa, utan fel, utan fläck, men du har den olyckan att äga en hustru ... MÖRK. Just det ja! DOROTHEA. Som är dig en börda, som rifver ned allt det härliga som du bygger upp, som hindrar dig att vara Europas störste man, som vänder upp och ned på allting, som tappar allt hvad hon har i händerna ... MÖRK. Efter vi tala om att tappa, så kunde man mången gång tappa tålamodet — _lugn_ — men det gör jag inte ... bara ingen hetta! DOROTHEA. Ja, du stackars slaktoffer, du Lazarus! Hvad har du inte för svåra dagar, du som skall ställa allt i ordning igen. Men du har alltid rätt, det förstås, och om jag förgås utaf harm, så är det dig likgiltigt. Om mitt hjärta brister utaf bekymmer, så är det dig likgiltigt. MÖRK. Allt det där är ju kändt sedan gammalt! Lugn nu bara! DOROTHEA. Ja, lugn, ja, det borde _jag_ säga. MÖRK. Så säg det då, min gumma. DOROTHEA. Nej ... men att jag alltid ska ge efter; först tåla oförrätter och sedan bedja om förlåtelse som en knähund, det är för mycket. Ah! Jag känner också att jag inte länge kan bära detta behandlingssätt. MÖRK _afsides_. I rappet äro vi inne på kapitlet om skilsmässa. DOROTHEA. Inbilla dig inte att vi kvinnor äro födda till att tåla och tiga; å nej, också för oss har det nittonde seklet låtit sitt ljus gå upp, också vi ha lärt att handla, och du kan lita på att jag också kan fatta beslut, vi äro inte fjättrade vid hvarandra. MÖRK. Riktigt. DOROTHEA. Och drifver du mig till det yttersta, så känner jag, att jag, oaktadt mina år, har kraft nog att afskaka mina bojor och begära skilsmässa från dig. MÖRK _på samma gång_. Skilsmässa från dig! Nå, gudskelof! Nu är förrådet uttömdt! DOROTHEA. Ah, hvad de här scenerna angripa mig ... mina nerver! MÖRK _lugnt_. Ja, där ser du nu ... hvarför skall du göra så extraordinära ansträngningar. Seså, gå nu in där i damsalongen och hvila ut dig en smula. DOROTHEA. Där i piraten ligger mitt luktsalt! MÖRK _tar upp flaskan ur piraten_. Mitt salt har jag redan tagit in. _Högt._ Så ... här är det ... _Leder henne bort._ Såja, sof nu en liten törn om du kan, kära gumma! DOROTHEA. Jo, sofva så upprörd som jag är! Du är min mördare! _Går ut till höger._ Fjärde scenen. MÖRK. _Sedan_ AUGUST. MÖRK _talar efter Dorothea_. Åja, försöket gör’et! ... Jojo, jojo, så där ä’ fruarna! Ha _de_ orätt, så få vi bära upp det. Lyckligtvis vänjer människan sig vid allt ... numera kan jag hela ramsan utantill som mitt Fader vår ... men första gången var det hemskt. Jojo, jojo! _Lokomotivhvisslan höres._ AUGUST _från vänster, nedslagen_. Jag kan inte beskrifva hvad det där lynnet gör för ett sorgligt intryck på mig ... det är fasligt! MÖRK. Tjänare, min bäste herr Berndt. AUGUST _nedstämd_. God morgon. MÖRK _godmodigt_. Också på resa? Nu för tiden reser hela världen. Ni far förmodligen till något bad? AUGUST _suckande_. En liten lustresa! Kanske att ni, herr Mörk, också ... MÖRK. Just det ja ... Ja-a, jag gör en liten lusttur med min gumma. Men ni ser verkligen inte ut som en lustresande, min värdaste! Klämmer skon någonstans? AUGUST. O! Hvad tänker ni på? MÖRK. Eller skulle ni kanske ha fått en liten sparlakansläxa till bästa? AUGUST _träffad; men sansar sig dock_. Sparlakansläxa? Å nej, visst inte! ... Ha, ha, ha! _Skrattar tvunget._ Jag har ju inte varit gift mer än ett år ... Sparlakansläxa! Nej, ni får förlåta mej att jag skrattar, ha, ha, ha! MÖRK. För all del ... tillåt att jag skrattar med, ha, ha, ha! _Afsides._ Det vore då den första — som kommit i min väg! AUGUST. Jag begriper inte hur ni kunde falla på den tanken? Skulle ni händelsevis ... MÖRK. Jag ... få sparlakansläxor? Å, gudbevare oss! Hvad tänker ni på? Jag har varit gift i tjugu år ... då kommer det aldrig mer i fråga! Nej, gudbevars! AUGUST _afsides_. Den lycklige! MÖRK _afsides_. Jag vågar mitt hufvud på att han fått sin dosis, och den helt färsk. AUGUST. Således efter tjugu års äktenskap upphör den där plågan, säger ni? MÖRK _afsides_. Aha! _Högt._ Det förstås ... då upphör den. Ämnet tycks ha ett visst intresse för er. AUGUST. För mig! Nej, gudbevars ... _Skrattar tvunget._ Jag måste skratta åt en sådan föreställning, ha, ha, ha! ... Tag inte illa upp! MÖRK. Genera er inte ... ha, ha, ha! ... Tillåt mig att få göra er sällskap, ha, ha, ha! _Afsides._ Unge hycklare! Ha, ha, ha! AUGUST _allvarsam_. Men hvarför skrattar ni så våldsamt? MÖRK. Jo, ser ni, min värderade vän, jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på sådana som få sparlakansläxor! AUGUST _långsamt_. Så-å! MÖRK. Ja! _Afsides._ Jo, du är en skön pojke! AUGUST. Men törs jag fråga af hvad skäl? MÖRK. Jo, ser ni ... det är ju afgjordt att vi båda inte alls känna till det där ... hvad? AUGUST. Nej! MÖRK. Jo, ser ni, det kommer sig däraf att vi ä’ förståndiga karlar. Det är mannens eget fel, om han trakteras med sparlakansläxor; han har inte förstått att ta sin fru på rätta sidan, antingen är han ett nöt eller en kruka! AUGUST. Å, jag ber! MÖRK. Nåja, ser ni ... vi båda ha inte något begrepp om ... hvasa? AUGUST. Det är klart! MÖRK. Nå, då kan jag tala helt öppet? AUGUST. Javisst, javisst! MÖRK. Jo, ser ni, nu gifves det utom nöt och krukor ännu en tredje sort äkta män. AUGUST _nyfiket_. Jaså! MÖRK. Jo, det är de _tysta, tålmodiga_ ... det är nämligen de, som få de suraste sparlakansläxorna, men aldrig yttra ett ord därom ... lille hycklare ... ser ni, det är just det träslag hvaraf toffelhjältarna fabriceras. _Räcker honom handen._ Låt oss tacka himlen, min värderade vän, att vi inte höra till den där tredje sorten. AUGUST. Ja-a, himlen vare tack! MÖRK _afsides_. Den där gaf jag då! _Buller utanför._ Femte scenen. DE FÖRRA. HILLER _och_ AMELIE _från fonden_. HILLER _med mycket litet reseffekter_. Det är då ohyggligt att resa med fruntimmer. Bråk på hvarenda station; oupphörligt springande efter buljong och sodavatten. Vill du kanske ha en kopp buljong? AMELIE _med särdeles mycket reseffekter, alltid talande i mild och ödmjuk ton_. Jag har ju oupphörligt tackat och svarat nej, och det gör jag nu med! HILLER. Ja, gudbevars, men redan det där frågandet är obehagligt, och sedan hela denna massa af saker, det här kånkandet, fem, sex, olika slags artiklar som man jämt ska ha i tankarna och händerna. AMELIE _fortfarande mildt; lägger ifrån sig på bordet, uppåt till höger, reseffekter allt efter som hon nämner dem_. Det här är _din_ plaid, _ditt_ hattfodral, _din_ paletå, _din_ käpp och _din_ paraply. HILLER. Nå, det var då riktigt ett underverk att du en gång har tänkt på paraplyn. Jag trodde verkligen att jag redan skulle behöfva köpa den fjärde eller femte. Förmodligen är det bara utaf omtanke för dina hattar som du inte har glömt den. AMELIE. Jag glömmer aldrig hvad som hör dig till! Men jag tror vi sätter oss ... resan var litet ansträngande. HILLER. Gör mig bara den tjänsten och få inte din migrän, det skulle bara felas att du inte orkade resa längre. AMELIE. Nej, jag mår tvärtom ganska bra och jag är dig tacksam för att du en gång tog mig med dig. Resor ä’ mitt högsta nöje. HILLER. En gång tog dig med! AUGUST _halfhögt till Mörk_. Gamle hackspik! MÖRK _likaledes_. Jag känner honom, det är en herr Hiller, köpman. HILLER. En gång tagit dig med! Det låter ju som en förebråelse. Jag kan väl inte släpa dig med mig på hvarenda marknad ... En gång tagit dig med! Alldeles som om jag ständigt fore omkring för mitt nöje. Allting ska ni då öfverdrifva ... En gång tagit dig med ... det var också ett uttryck. AMELIE. Det var alls inte min mening att göra dig någon förebråelse, jag ville tvärtom tacka dig. HILLER. Ja, inte var det riktigt tydligt. Jag undrar nu hur det går med sakerna ... hälften blir väl bortglömdt kan jag tro. AMELIE _stiger upp_. Jag ska strax se efter. Förlåt att jag lämnar dig. _Går ut i fonden_. Sjätte scenen. HILLER. MÖRK. AUGUST. MÖRK _uppspringande_. Vill ni inte tillåta mig, herr Hiller, att se efter ... min fröken ... HILLER. Nej, nej, låt henne vara, hon gör det så gärna. MÖRK. Ja, hon ser verkligen så mild och god ut, men ni tycks behandla den unga damen väl strängt, herr Hiller ... Det är förmodligen någon nära släkting? HILLER. Jag ber så mycket ... min hustru! MÖRK. Er hustru! Å fan, å fan, å fan! HILLER. Nå, hvad kommer åt er? MÖRK. O, jag ber, ingenting ... jag menar bara att jag aldrig skulle våga behandla min hustru så strängt. HILLER. Strängt? Ni tycker så bara, min bäste herre! Jag sörjer endast för min husliga frid. MÖRK. På det där sättet? HILLER. Ja ... jag är uppfinnare af ett nytt system, en ny metod för den äktenskapliga fridens betryggande. MÖRK. Kanske kunde man få profitera litet däraf? HILLER. Naturligtvis ... jag önskade att jag kunde som missionär utbreda min metod öfverallt! Vet ni hvad sparlakansläxor vill säga? MÖRK. Ja ... åja ... jag har hört talas därom ... men tillåt mig presentera en af mina affärsvänner: herr Berndt, herr Hiller; han är också gift och kunde också dra litet profit af ert system. HILLER. Jag är förtjust! ... Jaså, ni känner till sparlakansläxor? AUGUST. Ja ... Herr Mörk kastade fram några ord därom för en stund sedan! HILLER _midt emellan de andra_. Så hör då! Sparlakansläxor äro det största obehag i den äktenskapliga sammanlefnaden! MÖRK och AUGUST _på en gång_. Jo, något. HILLER. Men icke nog med att de äro obehagliga och tråkiga, de blifva genom dessa egenskaper ett vapen i fruarnas hand, de slå oss därmed för att tvinga oss att följa deras vilja, och vi ... vi gifva efter, bara för att få ha ro. AUGUST och MÖRK _på en gång_. Alldeles riktigt. HILLER. Jag har varit gift en gång förut. Min första hustru — Gud fröjde salig människan! — hade förträffliga egenskaper, men tillika vanan att utdela sparlakansläxor. Hon var en riktig virtuos däri ... ja, jag säger er, att det var rysligt, hon rörde ihop likt och olikt, och slutrefrängen blef att hon ville skiljas eller önskade att hon vore begrafven! AUGUST. Är det möjligt? MÖRK _ironiskt_. Ja, se _det_ är alldeles nytt för oss. HILLER. Men då jag för andra gången trädde i brudstol, så tänkte jag: det där ska inte hända dig vidare. Jag hade måst lyda min första hustru i allt och då jag kände medlet, tänkte jag helt enkelt: nu använder jag det i min tur. Ser ni, det är min metod. Nu är det jag som ger min hustru sparlakansläxor. MÖRK. Och har ni verkligen vunnit något därmed? HILLER. Förvånande resultater. Det är heller inte möjligt annat. Saken är klar och logisk. Vill jag något, så kommer det aldrig i fråga att jag säger det rent ut, nej, jag talar hit och dit, strör in ett och annat bittert ord, talar om död och skilsmässa, och slutligen säger min hustru _ja_ till allt. Till exempel, jag önskade i dag fortsätta resan med nattåget, hon ville inte, jag använder min metod, och ni skall få se att det inte dröjer länge förrän hon säger ja! AUGUST. Det där låter min själ och Gud inte så illa. HILLER. Försök en gång. Jag befinner mig med min metod som uti himmelriket; antag den och ni har ert himmelrike. AUGUST _beslutsamt_. Jag försöker. Min hustru ska få igen sina långa tal, och det genast. Skada kan det aldrig. Tack, hjärtligt tack, herr Hiller. _Räcker Hiller handen och går sedan ut till höger._ MÖRK. Jag ska också göra ett försök. Har ni rätt, så låter jag resa upp åt er en ärestod i jätteformat. Jag är riktigt nyfiken hur min gumma ska ta saken. _Går ut till vänster._ Sjunde scenen. HILLER. _Sedan_ AMELIE. HILLER. Återigen två människor lyckliggjorda! Med tiden skall denna äktenskapsplåga försvinna, och upptäckaren af hemligheten är jag, den store Hiller! _Ringning utanför. Amelie kommer in från fonden._ Ja, det är minsann inte underligt, om du känner dig angripen af resan, då du inte unnar dig ett ögonblicks ro. AMELIE. Men jag mår alldeles förträffligt, bäste Hiller! HILLER. Ja, ni ä’ märkvärdiga varelser. Alltid det orätta på orätt tid. I stället för att sitta still, springer du ut och in. Är det solsken, så går ni med paraply, och regnar det, sätter ni på er bästa hatten och tar en solfjäder i handen. AMELIE. Jag förstår inte, bäste Hiller, hur du kan komma på tal om solsken och paraplyer, det hör ju inte alls hit! HILLER _afsides_. Hon har egentligen alldeles rätt! Men så där gick min salig hustru på. _Högt._ Det hör inte hit, säger du? AMELIE. Ja, så sa’ jag! HILLER. Ja, därmed klipper ni genast af alla resonemanger, därför att det är obekvämt att höra sanningen. Men när skadan är skedd, så är det ändå vi som får kännas vid det, när räkningarna kommer, antingen från sömmerskan eller apoteket. Hur var det nyligen när vi for till kapplöpningen, sade jag inte åt dig: tag inte någon klänning med långt släp, ty i den där trängseln trampa de sönder släpet? AMELIE. Ja, bäste Hiller, därför tog jag min grå promenaddräkt, och den måtte väl vara kort nog. HILLER. Kort nog, ja, det ska Gud veta, den är alldeles för kort. Har jag inte alltid sagt att den är för kort. Man kan ju inte gå ut med dig utan att en hel svärm unga glopar se på dina fötter, och det tål jag inte. AMELIE _utledsen_. Ah! _Sätter sig vid bordet i fonden._ HILLER. Så ja, nu sätter du dig åter midt i draget! AMELIE. Men här är ju inte tecken till drag! HILLER. Nej, det förstås ... innan man är tvungen att skicka efter doktorn, så skadar drag inte alls. Men här drar ju så att håret dansar om hufvudet på en. Kom, så ska jag söka ut någon lugn plats åt dig på perrongen. AMELIE _stiger upp_. Som du befaller! HILLER _i det de gå_. Befaller! ... Jag befaller aldrig, men du ställer dig alltid som en slafvinna och som jag vore den störste egoist, då jag gör allt bara utaf omsorg för dig och din hälsa. _Går ut i fonden. Vid bortgåendet tar Amelie upp sin näsduk och tappar därvid en rosapappersbiljett._ Åttonde scenen. AUGUST. KYPAREN. AUGUST _från höger, mycket upprörd_. Nej, aldrig i min lefnad gör jag om det försöket. Det var precis som jag hade stuckit hufvudet in i ett getingbo. _Suckande._ Kypare! KYPAREN _från fonden_. Hvad befaller herrn? AUGUST. Ett glas sodavatten ... nej, en flaska! Och en flaska för min hustru också därinne! KYPAREN. Strax! _Går ut._ AUGUST. Om jag begriper hvar de fruntimren får alla ord ifrån ... det var förvånansvärdt. KYPAREN _serverar sodavattnet_. Här, min herre! _Medan August dricker böjer kyparen sig ned och tar biljetten ifrån golfvet; han lämnar den åt August._ Ni har förmodligen tappat den här, min herre! _Går ut i fonden._ AUGUST. Jag? ... En biljett på rosapapper, hvad vill det säga! _Öppnar biljetten._ »Tillbedda ängel! Jag dyrkar er; alla edra önskningar äro befallningar för mig, men det var mig omöjligt att resa i morse. Jag kommer med nästa tåg. Ni måste söka en förevändning att stanna på någon station!» Det var märkvärdigt ... men inte är brefvet till mig ... hm! Kuriöst. _Ringning utanför._ Nionde scenen. AUGUST. MÖRK _från vänster_. KYPAREN. MÖRK _håller sig om kindbenet_. O! o! o! Jo, där råkade jag vackert ut. Kypare! _Kyparen från fonden._ En flaska sodavatten och en för min hustru också. _Kyparen går ut._ Nej, det experimentet misslyckades. Hör nu, min käre, unge vän, det var bra att jag träffade er allena, jag har en liten bekännelse att göra er. AUGUST. Mig? MÖRK. Ja ... jag lurade er för en stund sedan. Vi talade om sparlakansläxor. AUGUST. Javisst! MÖRK. Jag sade er, att endast svaga hjärnor voro utsatta därför, men nu vill jag trösta er. _Kyparen kommer in från fonden, sätter en flaska sodavatten och ett glas på bordet i midten samt bär in en flaska och ett glas till höger._ AUGUST. Trösta? Ni tror väl aldrig att jag ... MÖRK. Ingen falsk blygsel, käre vän, alla äkta männer få sina sparlakansläxor! AUGUST. Alla! MÖRK. Hvarenda en ... tro mig! Men det är inte så farligt, bara man blir van vid det och bär det med klokhet och hållning. Men hvarje motstånd är galenskap och framkallar uppträden. AUGUST. Ack, dessa uppträden! MÖRK. Se där, ni känner till det, tror jag? AUGUST. Men hvart tar poesien i äktenskapet vägen? MÖRK. Äktenskapet, min värderade vän, är som den efterlängtade sommaren. Alla glädja sig däråt, och när den kommer, så är den ofta ruskig; men ändå för den med sig knoppar, blommor, poesi och solsken. Vill ni nu inte erkänna dessa behag, därför att det kommer en och annan regnskur emellanåt, och åskan mullrar då och då, och till och med slår ned någon gång? Nej, lugn bara, käre vän, lugn midt i stormen! AUGUST. Lugn ... ja, det är lätt för er att säga så, ni som har sluppit ifrån det. MÖRK. Har jag sluppit ifrån det ... ni yrar, käre vän. Det slipper ingen ifrån. AUGUST. Men ni sade ju att efter tjuguårigt äktenskap ... MÖRK. Jag skröt bara ... alldeles som ni förut, lita på det. Jag får mina sparlakansläxor lika så goda som ni och alla andra, och vill slå vad, med nästan samma ord, för jag tror, förbaska mej, att den ena frun skrifver af den andras tal. AUGUST. Nu öfverdrifver ni! MÖRK. Öfverdrifver jag? Hör nu, vänta litet ... _Tar af sig sin dammrock._ Ni ska själf få se ... se här ... svep den här rocken omkring er ... AUGUST. Men hvad ska det tjäna till! _Tar på sig rocken._ MÖRK. Seså, sätt nu min mössa på er. AUGUST. Men ... MÖRK. Så ja ... sätt er nu där borta ... håll en tidning för ansiktet ... eller en näsduk; min gumma ska tro att det är jag ... och ni blir serverad den allra läckraste sparlakansläxa. Hon är just laddad ... AUGUST. Men det går inte för sig! MÖRK. Ni behöfver inte alls tala ... inte säga ett ord ... den saken åtar hon sig ensam. AUGUST. Men om hon känner igen mig? MÖRK. Så ska det bli hennes straff! Seså, ingen tvekan, sätt er nu där borta. _Leder honom till höger; August sätter sig._ Så där ... men inte ett knyst och tag nu till bästa allt som var ämnadt åt mig. _Hostar._ Hm, hm! _Ser in i sidosalongen._ Tyst! Hon kommer. _Går ut i fonden._ Tionde scenen. AUGUST. DOROTHEA. AUGUST. Det var då också en idé! Hvad skall hon tänka om mig ... där är hon minsann. DOROTHEA _från vänster_. Där sitter han och läser, alldeles som om ingenting skulle ha passerat, och jag ska ha all förargelse ensam; å nej, man och hustru äro ett, således skall han ha sin anpart. AUGUST _fördjupar sig ännu mer i tidningen_. Jag sitter som på nålar. DOROTHEA _söker genom hostning göra sig bemärkt_. Hm, hm! Jag tror att jag har förkylt mig. _Sätter sig; kort paus._ Gamla tjurhufvud! Du tänker väl efter hur illa du nyss behandlade mig? Hvad? ... _Stiger upp._ Men jag känner ditt manér se’n gammalt, att bara sitta så där utan att ge ett svar, alldeles som en saltstod, och låta mig tala munnen ur led. _Blir allt ifrigare._ Nej, när jag tänker på — fast det är längesedan — då du friade; ja, då krumbukta’ du dig och gjorde dig söt: »räck mig din hand, min söta ängel» ... Jag medger att jag var söt och jag ser inte heller nu ut som en fågelskrämma! Men nu inser jag att allt det där bara var bakslughet. Du har lockat in mig i äktenskapet bara för att som en hök slå ned på den skrämda dufvan! AUGUST _afsides_. Alldeles som min hustru! DOROTHEA. Nå, men så säg då ett ord! Länge står jag inte ut på det här viset, dessa eviga förargelser måste slutligen framkalla ett hjärtslag, jag känner hur det tär på min lifstråd ... fast det kanske inte ser så ut ... jag är litet echaufferad nu, men det kommer bara utaf förargelse! ... Men länge kan det inte dröja, det är min enda tröst. AUGUST. Aha! Nu ha vi begrafningen i faggorna! DOROTHEA. Ack! att jag låge sex fot under den kalla jorden! _Gråter._ När jag då är borta skall du nog ångra att du så ofta suttit där som en porslinsgubbe och tegat. Och så ska det bli sådant här spektakel bara för att jag sade, att jag hade tappat den där fattiga papperslappen. AUGUST. Hvad, är det ni som har tappat biljetten? _Rusar upp._ DOROTHEA. Hvad i all världens dar! ... Det är inte min man ... mitt gamla tjurhufvud! O! o! _Springer ut till höger._ AUGUST. Nej, men så hör då, min fru, jag har ju hittat ... Elfte scenen. MÖRK. AUGUST. MÖRK _från fonden_. Ha, ha, ha! ... Å, det är en härlig historia! AUGUST _allvarligt_. Skratta inte, bäste herr Mörk. MÖRK. Jo, låt mig skratta ... det måtte ha varit alldeles gräsligt komiskt. Nå, nu är ni väl nöjd? AUGUST. Ja, jag tackar så mycket, men den ena tjänsten är den andra värd ... jag vill ge er ett godt råd. MÖRK. Nå, hvad skulle det vara? AUGUST _med patos_. Ni måste i alla hänseenden resa härifrån med nästa tåg. MÖRK. Ja, det var också min mening! AUGUST _som förut_. Men tar ni också er fru med? MÖRK. Ja, visst tänker jag göra det. AUGUST _mycket allvarligt_. Hon kommer att säga nej ... men lämna henne kvar ... för intet pris ... hör ni! MÖRK. Hör nu, vill ni inte göra mig den tjänsten och förklara mig hvad ni har med vår resa att göra? AUGUST. Jag vet inte om ni är nog stark att höra det. MÖRK. Jo bevars, jag är mycket stark, gå på bara! AUGUST. Nåväl! Er hustru har en älskare, han är på väg efter henne. MÖRK. Nej, kan man se! AUGUST. De ska träffas här. MÖRK. Så ni säger, så ni säger! — _Afsides._ — Min själ har han inte en skruf lös. AUGUST. Ni tror mig inte! Se här, öfvertyga er själf, att jag talar sanning. _Lämnar honom biljetten._ Läs! ... MÖRK _läsande_. »Tillbedda ängel!» ... Och det skulle vara till min hustru ... rätt nätt ... _Läser vidare_ — »dyrkar dig ... inte resa i morse ... nästa station ... en förevändning ...» AUGUST. Nå, hvad säger ni nu? MÖRK. Hvar har ni fått den här lappen ifrån? AUGUST. Jag har hittat den här på golfvet ... Er hustru har tappat den. MÖRK _ger August biljetten_. Hör nu, min unge vän, jag vill ge er ett godt råd. AUGUST. Nå-å? MÖRK. Gif er af, ni, med nästa tåg. AUGUST. Ja, det är min afsikt. MÖRK. Men laga för all del att ni får er fru med er. AUGUST. Min hustru? MÖRK. Ja, jag har skäl att förmoda att hon tänker stanna kvar. AUGUST. Men, herr Mörk, ni måtte väl aldrig inbilla er att min hustru ... MÖRK. Lugn bara, käre vän ... jag inbillar mig ingenting ... men ni kan väl döma själf; här står: »Tillbedda ängel» — tror ni man skrifver så till en femtiårs gumma. AUGUST. Å, man har sett exempel. MÖRK. Vore det till min hustru, så skulle det åtminstone stå »lilla trefliga rulta» eller på sin höjd »dyra gumma», men »tillbedda ängel» ... det skulle vara en kuriös patron om han inte skickade mig henne tillbaka inom tre dagar. AUGUST _eftersinnande_. Min hustru ... o! Det vore förfärligt! MÖRK. Lugn bara, käre vän ... alltsammans kan ju vara en tillfällighet, ett misstag. AUGUST. Jo, det är sköna misstag! Det går alldeles omkring i hufvudet på mig. MÖRK. Där kommer min gumma, nu får jag mina fiskar varma. Tolfte scenen. DE FÖRRA. DOROTHEA _från höger_. MÖRK _ser på klockan_. Hon fattas tio minuter i fyra. Då kommer väl tåget snart. Vi få väl lof att samla ihop våra spridda effekter, kära gumma. DOROTHEA _kort och tvärt_. Ja, gärna för mig ... jag behöfver det inte ... Harm och förargelse har slagit sig så i alla mina leder ... att du kan fortsätta resan på egen hand ... men jag stannar här! _Sätter sig._ AUGUST _afsides_. Hon stannar! En sten faller från mitt bröst. MÖRK _godmodigt_. Ah, seså, Doran min! AUGUST _ger Mörk biljetten_. Hör, stackars gamle man, tag hvad er tillhör. Man har sett exempel ... _Går ut till vänster._ Trettonde scenen. MÖRK. DOROTHEA. MÖRK _till August_. Galenskaper! _Till Dorothea._ Thea, min gumma, var förnuftig nu ... vi äro ju tillräckligt gamla för att ha vuxit ifrån alla barnsligheter. Man fördärfvar ju hela resan för sig ... det är ju vansinnigt! DOROTHEA. Ja, vansinnigt är det! MÖRK. Seså ja ... du är ju annars en så förståndig och snäll gumma ... Dora lilla ... seså ... visa nu ett vänligt ansikte. DOROTHEA. Du tror kanske att man kan kommenderas till regn och solsken! MÖRK _trefligt_. Kommendera ... hvad är det för prat ... men efter du talar om solsken, så se hur vackert solen skiner därute ... som om det vore en högtidsdag. Hvem vet hur många somrar, som äro oss förunnade ... är det inte tokeri att fördystra de där få dagarna för sig? _Vill kyssa henne._ DOROTHEA. Ah, låt mig vara, det kan ju komma någon, vet jag ... Få dagar ... Å ja, gläd dig du ... du kommer nog att länge öfverlefva mig. MÖRK. Gör mig den tjänsten och sluta upp med det där eviga begrafvandet. Jag önskar jag fick behålla dig i lifvet ännu i många år. DOROTHEA _vekt_. Verkligen? MÖRK _rycker henne närmare_. På min heder ... seså, gumma ... var förnuftig ... nå-å? ... nå-å ... nå-å ... _Dorothea har några gånger vändt sig om._ Kom hit, gamla granadör! _De omfamna hvarandra._ Nog vet du att jag har dig kär, gumman min ... men hvarför har du nu i dag släppt lös ett sådant åskväder? DOROTHEA. Ack, låt oss inte tala om det numera; för öfrigt rensar åskan luften och vederkvicker hela naturen. MÖRK. Jaja, men så hör det också en egen sorts natur därtill, du gumma! _Båda samla ihop sina reseffekter. Man hör utanför ringning och aflägsen lokomotivhvissla._ Fjortonde scenen. DE FÖRRA. AUGUST. HILDA. AUGUST _från vänster, halfhögt till Mörk_. Nå-å ... hvad nu ... det ser ut som hon skulle fara med! MÖRK. Ja, till er tjänst ... hon far med! AUGUST _till sin hustru_. Satt du inte här för en stund sedan också, Hilda? HILDA. Jovisst! AUGUST. Just här på stället? HILDA. Ja-a, här står min väska ännu kvar! AUGUST _afsides_. Här låg brefvet! _Högt._ Nå, skall du inte göra dig i ordning, vi fara ju strax. HILDA _som satt sig och ofta fört en flaska till näsan_. _Vi_? Det tviflar jag på. AUGUST _förskräckt_. Hvad säger du? HILDA. Ja, jag känner mig så angripen ... mina nerver ... mitt hufvud ... i alla fall kan jag omöjligen resa med nästa tåg ... jag blir säkert tvungen att stanna här en längre tid. AUGUST. Är det möjligt? MÖRK _ger August brefvet_. Se här, stackars unge man! Det tillhör er ... man har sett exempel ... AUGUST _med tonvikt_. Är du _verkligen_ sjuk? HILDA. Ja, mycket! DOROTHEA. Hvad ha de där för sig? MÖRK. Ah, de arrangera säkert bara ett litet oväder! ... de hålla på och vederkvicka naturen! AUGUST. Hilda! ... Jag vet allt! HILDA _ser förvånad på honom_. Allt!? AUGUST _afsides_. Jag har lust att upprepa för henne de söta fraser som stå i brefvet! _Framträder till Hilda; med tonvikt._ »Tillbedda ängel!» _Hilda ser förvånad på honom._ »Tillbedda ängel!» ... nå, hvad säger du nu? HILDA _lugnt och okonstladt._ Det var det första förnuftiga ord jag hört af dig på länge! AUGUST. »Jag dyrkar dig!» _Kort paus; som förut._ »Jag dyrkar dig!» HILDA. Du är ju som du vore förvandlad! AUGUST. »Dina önskningar äro befallningar för mig!» HILDA. Älskade August. _Räcker honom handen. Ringning utanför._ BÄRAREN _kommer in, ropande_. Tåget är strax här, mitt herrskap! HILDA _tager hastigt sin resväska_. Fort, fort, våra saker, söte August. AUGUST. Far du med, Hilda? HILDA. Naturligtvis ... AUGUST. Du känner inte till ett bref på rosapapper? HILDA. Ett bref? ... Jag begriper inte ett ord! AUGUST. Älskade goda Hilda, ack, hvad jag håller af dig, du pärla bland alla hustrur! Jag skall förklara dig alltsammans längre fram. _Han har gång på gång kysst hennes händer. Man hör hvissling utanför._ Femtonde scenen. DE FÖRRA. HILLER. AMELIE. HILLER. Ändtligen har jag nått mitt mål. Mitt system är ofelbart; just nyss säger mig min hustru att hon gärna far med nattåget! MÖRK. Gratulerar, gratulerar, herr Hiller. HILLER. Har ni profvat min metod? Hvad? Den är präktig ... hvasa? MÖRK. Jo-o, jag tackar er på det hjärtligaste! BÄRAREN _ropar_. Skynda er, mitt herrskap, skynda er! _Alla rafsa ihop sina små reseffekter._ AMELIE _från höger; faller i vanmakt_. O! ... mitt hufvud ... mitt gamla onda ... Hiller, Hiller! HILLER _springer till henne_. Hur är det ... hvad fattas dig! MÖRK _till August_. Aha! ... där sitter »den tillbedda ängeln». _Tager biljetten ifrån August._ HILLER. Men tåget går ju genast ... Amelie ... vatten ... vatten! _Springer omkring._ DOROTHEA _går till Amelie_. Se här, min fru, jag afstår mitt luktsalt åt er. AMELIE _som ända dittills tyckts vara utan sans_. Tack så mycket, min fru. MÖRK. Adjö, herr Hiller! ... _Lämnar honom biljetten._ Håll till godo ... ert system är ofelbart ... men ni kan behålla det för egen räkning tillika med era sparlakansläxor! _Alla gå medan Hiller sysselsätter sig med Amelie. Man hör ringning utanför._ _Ridån faller._ TEATERPJÄSER lämpliga för sällskapsteatrar. Med utsatt antal personer (h. = herrar, d. = damer). N:o öre 1. Magister Bläckstadius (4 h. 7 d.) 50 3. En födelsedag på gäldstugan (9 h. 2 d.) 50 4. Rika morbror (4 h. 3 d.) 50 10. Hittebarnet (5 h. 4 d.) 50 11. Positivhataren (6 h. 2 d.) 50 14. Det otroliga (3 h. 3 d.) 50 28. Ett resande teatersällskap (8 h. 1 d.) 50 29. Den politiske kocken (4 h. 8 d.) 50 30. Flickorna på Norr (7 h. 5 d.) 50 34. Lilla apan (3 h. 2 d.) 25 37. Hin ondes gåfva (8 h. 4 d.) 50 38. Min vän löjtnanten (4 h. 4 d.) 50 46. En midsommarnatt i Dalarne (6 h. 3 d.) 50 47. En natt i Falkenberg (2 h.) 50 48. En god uppfostran (3 h. 4 d.) 50 49. Aprilnarrit (2 h.) 50 50. För sent! (5 h.) 50 51. I Bohuslänska skärgården (4 h. 3 d.) 50 52. Kusinen eller studentäfventyret (8 h. 2 d.) 50 53. Blekingsflickan (6 h. 3 d.) 50 54. Tiggarflickan (5 h. 5 d.) 50 55. Den grå paletån (10 h. 4 d.) 50 56. Lefve fåfängan! (7 h. 3 d.) 50 60. Huru tiden förändrar (5 h. 1 d.) 50 61. Mitt andra jag (5 h. 2 d.) 50 63. Hyresgäst och Husegare (4 h. 3 d.) 50 66. Min hustru vill så ha det (6 h. 4 d.) 50 68. En Bengalisk Tiger (2 h. 2 d.) 50 69. Blixt och Dunder (3 h. 2 d.) 50 70. Andra tider, andra seder (11 h. 6 d.) 50 71. Tre för en (4 h. 3 d.) 50 72. Bark, Park och Stark (4 h. 3 d.) 50 73. Det höga C (4 h. 2 d.) 50 75. “På kärlekens vingar“ (6 h. 4 d.) 50 76. Majorskans krinolin (4 h. 3 d.) 50 77. En kopp thé (6 h. 7 d.) 50 78. Han reser för att roa sig (13 h. 7 d.) 50 79. Den sällsynte ynglingen (2 h. 2 d.) 25 80. Allas vår tant (6 h. 6 d.) 50 82. Den resande studenten (4 h. 2 d.) 50 83. Den tankspridde (1 h.) 25 84. Sanningsvännen (1 h.) 25 85. Kalle Glader (1 h.) 25 86. En gammal gosse (7 h. 5 d.) 50 87. En svartsjuk tok (3 h. 2 d.) 50 88. Ett studentputs (5 h. 3 d.) 25 89. Mamsell Garibaldi (3 h. 5 d.) 25 90. Den svaga sidan (2 h. 2 d.) 50 91. Ett äfventyr i Humlegården (6 h. 3 d.) 50 92. Bror Jonathan (10 h. 4 d.) 50 93. Riksdagsmannen (4 h. 2 d.) 25 95. På Hasselbacken (2 h. 1 d.) 25 96. Frieri och förställning (4 h. 2 d.) 50 99. Herre! var god tag bort er dotter! (4 h. 3 d.) 50 102. När man inte har möbler (6 h. 2 d.) 50 106. Sällhet på flaskor (4 h. 2 d.) 25 107. Karl Sabelträff (6 h. 1 d.) 25 110. Malins korgar (1 d.) 25 112. Aldrig för sent! (10 h. 6 d.) 75 113. Två unga löjtnanter (6 h. 3 d.) 25 114. “Han är inte svartsjuk!“ (3 h. 1 d.) 25 115. Ulla skall på bal (3 h. 1 d.) 25 118. Jag ber tusen gånger om förlåtelse (3 h. 3 d.) 50 119. Vi äro alla lika (13 h. 7 d.) 50 120. En söndag på Amager (9 h. 2 d.) 50 121. De bägge Pomadorna (4 h. 2 d.) 50 125. Studenthataren (3 h. 2 d.) 50 126. Kärleken på sommarnöje (4 h. 2 d.) 25 127. Ett stockholmsgeni (4 h. 2 d.) 50 128. Fattig på mynt (7 h. 2 d.) 50 129. Ett frieri i Västergötland (7 h. 6 d.) 50 130. Grannarne (1 h. 1 d.) 25 132. Den olycklige älskaren (1 h.) 25 134. Studentens majnatt (1 h.) 25 135. Mammas gosse (1 h.) 25 136. En komedi (4 h. 2 d.) 75 139. En öfverste i forna dagar (7 h. 1 d.) 50 140. Den gamle skådespelaren (1 h.) 25 141. Den gamla aktrisen (1 d.) 25 142. Rosa och Rosita (4 h. 3 d.) 50 143. Min tants planer (1 h. 3 d.) 50 144. Min son på Galejan (1 h.) 25 145. N:o 7 (6 h. 3 d.) 50 149. Friarn kommer (4 h. 2 d.) 50 150. Maskeraden i vindskammaren (5 h. 3 d.) 50 151. En liten berättelse utan namn (4 h. 2 d.) 50 154. Under aftonsången (8 h. 3 d.) 25 155. Korp-Kersti (10 h. 4 d.) 50 159. Ett äfventyr (6 h. 2 d.) 25 160. De nygifta (2 h. 3 d.) 50 161. Tillåt min fru (4 h. 3 d.) 50 162. På narri (3 h. 2 d.) 50 163. En kommunist (2 h. 1 d.) 25 164. Skal och kärna (3 h. 2 d.) 50 166. Två lustiga Turar (4 h. 2 d.) 50 171. En spik i nyckelhålet (2 h. 1 d.) 25 172. Ett hem (2 h. 2 d.) 25 178. Den hvita halsduken (2 h. 1 d.) 50 186. Nyårsnatten (4 h. 5 d.) 50 187. En anonym kyss (3 h. 2 d.) 35 188. Lilla sångfågeln (3 h. 1 d.) 50 190. Den sjätte (3 h. 2 d.) 25 191. Familjen Trögelin (6 h. 4 d.) 60 192. Svensken i Paris (1 h. 6 d.) 30 193. Det skadar inte! (6 h. 4 d.) 50 195. Salig Ferdinand (2 h. 3 d.) 35 196. Il Bacio (6 h. 3 d.) 35 197. Majorens döttrar (7 h. 3 d.) 75 198. Revolutionen i Drifbänken (1 h. 8 d.) 50 199. Öfverstens måg (5 h. 3 d.) 50 200. Sparlakansläxor (5 h. 3 d.) 50 201. Min ros i skogen (3 h. 2 d.) 50 213. Också en förlofning (4 h. 3 d.) 50 214. Gnistan (1 h. 2 d.) 50 218. Mellan bjudningarna (2 h. 3 d.) 50 220. “Förlåt mig!“ (2 h. 1 d.) 60 221. Svärfar (5 h. 7 d.) 1— 222. En tvärvigg (3 h. 2 d.) 50 226. Pater-noster (3 h. 3 d.) 50 228. Småflickor (2 d.) 50 229. Karl XV i hvardagslag (4 h. 2 d.) 35 230. Tillfälligheter (1 h. 2 d.) 35 231. Surrogat (1 h. 1 d.) 35 232. Provisoriskt (3 h. 1 d.) 35 233. Hon vill inte gifta sig (1 h. 1 d.) 3 234. En middagsbjudning (1 h. 2 d.) 50 235. Sista hvarfvet (2 h. 1 d.) 50 236. För nervösa fruar (2 h. 1 d.) 50 237. En herre i svart frack (1 h.) 25 238. Ett flöjtsolo (1 h.) 25 239. Den kärleken (3 h. 3 d.) 1— 240. Moster Malvina (14 d.) 50 241. Familjelycka (2 h. 7 d.) 1— 242. En afton på “Tre Byttor“ (13 h. 4 d.) 50 256. Paulines beundrare (2 h. 3 d.) 50 262. Veteranens jul (2 h. 1 d.) 35 265. Hjärterdam (3 h. 1 d.) 50 266. För välgörande ändamål (2 h. 2 d.) 50 267. Jag gifter mig med min dotter (3 h. 2 d.) 50 268. Mellan fyra ögon (3 h. 2 d.) 50 269. Civilklädd (4 h. 1 d.) 50 270. Det ringer (2 h. 3 d.) 60 271. För tidigt (1 h. 1 d.) 50 278. Hämnd (2 h. 3 d.) 75 279. En trasslig härfva (1 h. 1 d.) 50 281. På gamla dagar (3 h. 3 d.) 50 285. Min hustru vill ha roligt (10 h. 4 d.) 75 286. Farmors och mormors kärleksäfventyr (1 h. 2 d.) 50 301. Mig lurar du inte (4 h. 1 d.) 50 *** END OF THE PROJECT GUTENBERG EBOOK SPARLAKANSLÄXOR *** Updated editions will replace the previous one—the old editions will be renamed. Creating the works from print editions not protected by U.S. copyright law means that no one owns a United States copyright in these works, so the Foundation (and you!) can copy and distribute it in the United States without permission and without paying copyright royalties. Special rules, set forth in the General Terms of Use part of this license, apply to copying and distributing Project Gutenberg™ electronic works to protect the PROJECT GUTENBERG™ concept and trademark. Project Gutenberg is a registered trademark, and may not be used if you charge for an eBook, except by following the terms of the trademark license, including paying royalties for use of the Project Gutenberg trademark. If you do not charge anything for copies of this eBook, complying with the trademark license is very easy. You may use this eBook for nearly any purpose such as creation of derivative works, reports, performances and research. Project Gutenberg eBooks may be modified and printed and given away—you may do practically ANYTHING in the United States with eBooks not protected by U.S. copyright law. Redistribution is subject to the trademark license, especially commercial redistribution. START: FULL LICENSE THE FULL PROJECT GUTENBERG LICENSE PLEASE READ THIS BEFORE YOU DISTRIBUTE OR USE THIS WORK To protect the Project Gutenberg™ mission of promoting the free distribution of electronic works, by using or distributing this work (or any other work associated in any way with the phrase “Project Gutenberg”), you agree to comply with all the terms of the Full Project Gutenberg™ License available with this file or online at www.gutenberg.org/license. Section 1. General Terms of Use and Redistributing Project Gutenberg™ electronic works 1.A. By reading or using any part of this Project Gutenberg™ electronic work, you indicate that you have read, understand, agree to and accept all the terms of this license and intellectual property (trademark/copyright) agreement. If you do not agree to abide by all the terms of this agreement, you must cease using and return or destroy all copies of Project Gutenberg™ electronic works in your possession. If you paid a fee for obtaining a copy of or access to a Project Gutenberg™ electronic work and you do not agree to be bound by the terms of this agreement, you may obtain a refund from the person or entity to whom you paid the fee as set forth in paragraph 1.E.8. 1.B. “Project Gutenberg” is a registered trademark. It may only be used on or associated in any way with an electronic work by people who agree to be bound by the terms of this agreement. There are a few things that you can do with most Project Gutenberg™ electronic works even without complying with the full terms of this agreement. See paragraph 1.C below. There are a lot of things you can do with Project Gutenberg™ electronic works if you follow the terms of this agreement and help preserve free future access to Project Gutenberg™ electronic works. See paragraph 1.E below. 1.C. The Project Gutenberg Literary Archive Foundation (“the Foundation” or PGLAF), owns a compilation copyright in the collection of Project Gutenberg™ electronic works. Nearly all the individual works in the collection are in the public domain in the United States. If an individual work is unprotected by copyright law in the United States and you are located in the United States, we do not claim a right to prevent you from copying, distributing, performing, displaying or creating derivative works based on the work as long as all references to Project Gutenberg are removed. Of course, we hope that you will support the Project Gutenberg™ mission of promoting free access to electronic works by freely sharing Project Gutenberg™ works in compliance with the terms of this agreement for keeping the Project Gutenberg™ name associated with the work. You can easily comply with the terms of this agreement by keeping this work in the same format with its attached full Project Gutenberg™ License when you share it without charge with others. 1.D. The copyright laws of the place where you are located also govern what you can do with this work. Copyright laws in most countries are in a constant state of change. If you are outside the United States, check the laws of your country in addition to the terms of this agreement before downloading, copying, displaying, performing, distributing or creating derivative works based on this work or any other Project Gutenberg™ work. The Foundation makes no representations concerning the copyright status of any work in any country other than the United States. 1.E. Unless you have removed all references to Project Gutenberg: 1.E.1. The following sentence, with active links to, or other immediate access to, the full Project Gutenberg™ License must appear prominently whenever any copy of a Project Gutenberg™ work (any work on which the phrase “Project Gutenberg” appears, or with which the phrase “Project Gutenberg” is associated) is accessed, displayed, performed, viewed, copied or distributed: This eBook is for the use of anyone anywhere in the United States and most other parts of the world at no cost and with almost no restrictions whatsoever. You may copy it, give it away or re-use it under the terms of the Project Gutenberg License included with this eBook or online at www.gutenberg.org. If you are not located in the United States, you will have to check the laws of the country where you are located before using this eBook. 1.E.2. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is derived from texts not protected by U.S. copyright law (does not contain a notice indicating that it is posted with permission of the copyright holder), the work can be copied and distributed to anyone in the United States without paying any fees or charges. If you are redistributing or providing access to a work with the phrase “Project Gutenberg” associated with or appearing on the work, you must comply either with the requirements of paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 or obtain permission for the use of the work and the Project Gutenberg™ trademark as set forth in paragraphs 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.3. If an individual Project Gutenberg™ electronic work is posted with the permission of the copyright holder, your use and distribution must comply with both paragraphs 1.E.1 through 1.E.7 and any additional terms imposed by the copyright holder. Additional terms will be linked to the Project Gutenberg™ License for all works posted with the permission of the copyright holder found at the beginning of this work. 1.E.4. Do not unlink or detach or remove the full Project Gutenberg™ License terms from this work, or any files containing a part of this work or any other work associated with Project Gutenberg™. 1.E.5. Do not copy, display, perform, distribute or redistribute this electronic work, or any part of this electronic work, without prominently displaying the sentence set forth in paragraph 1.E.1 with active links or immediate access to the full terms of the Project Gutenberg™ License. 1.E.6. You may convert to and distribute this work in any binary, compressed, marked up, nonproprietary or proprietary form, including any word processing or hypertext form. However, if you provide access to or distribute copies of a Project Gutenberg™ work in a format other than “Plain Vanilla ASCII” or other format used in the official version posted on the official Project Gutenberg™ website (www.gutenberg.org), you must, at no additional cost, fee or expense to the user, provide a copy, a means of exporting a copy, or a means of obtaining a copy upon request, of the work in its original “Plain Vanilla ASCII” or other form. Any alternate format must include the full Project Gutenberg™ License as specified in paragraph 1.E.1. 1.E.7. Do not charge a fee for access to, viewing, displaying, performing, copying or distributing any Project Gutenberg™ works unless you comply with paragraph 1.E.8 or 1.E.9. 1.E.8. You may charge a reasonable fee for copies of or providing access to or distributing Project Gutenberg™ electronic works provided that: • You pay a royalty fee of 20% of the gross profits you derive from the use of Project Gutenberg™ works calculated using the method you already use to calculate your applicable taxes. The fee is owed to the owner of the Project Gutenberg™ trademark, but he has agreed to donate royalties under this paragraph to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation. Royalty payments must be paid within 60 days following each date on which you prepare (or are legally required to prepare) your periodic tax returns. Royalty payments should be clearly marked as such and sent to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation at the address specified in Section 4, “Information about donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation.” • You provide a full refund of any money paid by a user who notifies you in writing (or by e-mail) within 30 days of receipt that s/he does not agree to the terms of the full Project Gutenberg™ License. You must require such a user to return or destroy all copies of the works possessed in a physical medium and discontinue all use of and all access to other copies of Project Gutenberg™ works. • You provide, in accordance with paragraph 1.F.3, a full refund of any money paid for a work or a replacement copy, if a defect in the electronic work is discovered and reported to you within 90 days of receipt of the work. • You comply with all other terms of this agreement for free distribution of Project Gutenberg™ works. 1.E.9. If you wish to charge a fee or distribute a Project Gutenberg™ electronic work or group of works on different terms than are set forth in this agreement, you must obtain permission in writing from the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the manager of the Project Gutenberg™ trademark. Contact the Foundation as set forth in Section 3 below. 1.F. 1.F.1. Project Gutenberg volunteers and employees expend considerable effort to identify, do copyright research on, transcribe and proofread works not protected by U.S. copyright law in creating the Project Gutenberg™ collection. Despite these efforts, Project Gutenberg™ electronic works, and the medium on which they may be stored, may contain “Defects,” such as, but not limited to, incomplete, inaccurate or corrupt data, transcription errors, a copyright or other intellectual property infringement, a defective or damaged disk or other medium, a computer virus, or computer codes that damage or cannot be read by your equipment. 1.F.2. LIMITED WARRANTY, DISCLAIMER OF DAMAGES - Except for the “Right of Replacement or Refund” described in paragraph 1.F.3, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, the owner of the Project Gutenberg™ trademark, and any other party distributing a Project Gutenberg™ electronic work under this agreement, disclaim all liability to you for damages, costs and expenses, including legal fees. YOU AGREE THAT YOU HAVE NO REMEDIES FOR NEGLIGENCE, STRICT LIABILITY, BREACH OF WARRANTY OR BREACH OF CONTRACT EXCEPT THOSE PROVIDED IN PARAGRAPH 1.F.3. YOU AGREE THAT THE FOUNDATION, THE TRADEMARK OWNER, AND ANY DISTRIBUTOR UNDER THIS AGREEMENT WILL NOT BE LIABLE TO YOU FOR ACTUAL, DIRECT, INDIRECT, CONSEQUENTIAL, PUNITIVE OR INCIDENTAL DAMAGES EVEN IF YOU GIVE NOTICE OF THE POSSIBILITY OF SUCH DAMAGE. 1.F.3. LIMITED RIGHT OF REPLACEMENT OR REFUND - If you discover a defect in this electronic work within 90 days of receiving it, you can receive a refund of the money (if any) you paid for it by sending a written explanation to the person you received the work from. If you received the work on a physical medium, you must return the medium with your written explanation. The person or entity that provided you with the defective work may elect to provide a replacement copy in lieu of a refund. If you received the work electronically, the person or entity providing it to you may choose to give you a second opportunity to receive the work electronically in lieu of a refund. If the second copy is also defective, you may demand a refund in writing without further opportunities to fix the problem. 1.F.4. Except for the limited right of replacement or refund set forth in paragraph 1.F.3, this work is provided to you ‘AS-IS’, WITH NO OTHER WARRANTIES OF ANY KIND, EXPRESS OR IMPLIED, INCLUDING BUT NOT LIMITED TO WARRANTIES OF MERCHANTABILITY OR FITNESS FOR ANY PURPOSE. 1.F.5. Some states do not allow disclaimers of certain implied warranties or the exclusion or limitation of certain types of damages. If any disclaimer or limitation set forth in this agreement violates the law of the state applicable to this agreement, the agreement shall be interpreted to make the maximum disclaimer or limitation permitted by the applicable state law. The invalidity or unenforceability of any provision of this agreement shall not void the remaining provisions. 1.F.6. INDEMNITY - You agree to indemnify and hold the Foundation, the trademark owner, any agent or employee of the Foundation, anyone providing copies of Project Gutenberg™ electronic works in accordance with this agreement, and any volunteers associated with the production, promotion and distribution of Project Gutenberg™ electronic works, harmless from all liability, costs and expenses, including legal fees, that arise directly or indirectly from any of the following which you do or cause to occur: (a) distribution of this or any Project Gutenberg™ work, (b) alteration, modification, or additions or deletions to any Project Gutenberg™ work, and (c) any Defect you cause. Section 2. Information about the Mission of Project Gutenberg™ Project Gutenberg™ is synonymous with the free distribution of electronic works in formats readable by the widest variety of computers including obsolete, old, middle-aged and new computers. It exists because of the efforts of hundreds of volunteers and donations from people in all walks of life. Volunteers and financial support to provide volunteers with the assistance they need are critical to reaching Project Gutenberg™’s goals and ensuring that the Project Gutenberg™ collection will remain freely available for generations to come. In 2001, the Project Gutenberg Literary Archive Foundation was created to provide a secure and permanent future for Project Gutenberg™ and future generations. To learn more about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation and how your efforts and donations can help, see Sections 3 and 4 and the Foundation information page at www.gutenberg.org. Section 3. Information about the Project Gutenberg Literary Archive Foundation The Project Gutenberg Literary Archive Foundation is a non-profit 501(c)(3) educational corporation organized under the laws of the state of Mississippi and granted tax exempt status by the Internal Revenue Service. The Foundation’s EIN or federal tax identification number is 64-6221541. Contributions to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation are tax deductible to the full extent permitted by U.S. federal laws and your state’s laws. The Foundation’s business office is located at 809 North 1500 West, Salt Lake City, UT 84116, (801) 596-1887. Email contact links and up to date contact information can be found at the Foundation’s website and official page at www.gutenberg.org/contact Section 4. Information about Donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation Project Gutenberg™ depends upon and cannot survive without widespread public support and donations to carry out its mission of increasing the number of public domain and licensed works that can be freely distributed in machine-readable form accessible by the widest array of equipment including outdated equipment. Many small donations ($1 to $5,000) are particularly important to maintaining tax exempt status with the IRS. The Foundation is committed to complying with the laws regulating charities and charitable donations in all 50 states of the United States. Compliance requirements are not uniform and it takes a considerable effort, much paperwork and many fees to meet and keep up with these requirements. We do not solicit donations in locations where we have not received written confirmation of compliance. To SEND DONATIONS or determine the status of compliance for any particular state visit www.gutenberg.org/donate. While we cannot and do not solicit contributions from states where we have not met the solicitation requirements, we know of no prohibition against accepting unsolicited donations from donors in such states who approach us with offers to donate. International donations are gratefully accepted, but we cannot make any statements concerning tax treatment of donations received from outside the United States. U.S. laws alone swamp our small staff. Please check the Project Gutenberg web pages for current donation methods and addresses. Donations are accepted in a number of other ways including checks, online payments and credit card donations. To donate, please visit: www.gutenberg.org/donate. Section 5. General Information About Project Gutenberg™ electronic works Professor Michael S. Hart was the originator of the Project Gutenberg™ concept of a library of electronic works that could be freely shared with anyone. For forty years, he produced and distributed Project Gutenberg™ eBooks with only a loose network of volunteer support. Project Gutenberg™ eBooks are often created from several printed editions, all of which are confirmed as not protected by copyright in the U.S. unless a copyright notice is included. Thus, we do not necessarily keep eBooks in compliance with any particular paper edition. Most people start at our website which has the main PG search facility: www.gutenberg.org. This website includes information about Project Gutenberg™, including how to make donations to the Project Gutenberg Literary Archive Foundation, how to help produce our new eBooks, and how to subscribe to our email newsletter to hear about new eBooks.